|
Utanför Kirkenes vid Bjørnevatn ligger Europas största dagbrott,
här har man fram till nu brutit järnmalm. På grund av dålig
lönsamhet läggs denna verksamhet ner under 1997.
Värt att besöka är Grenselandsmuseet som invigdes i juni
1997. Här finns en fast utställning om andra världskriget
där besökaren får följa krigshandlingarna från ockupation
till ställningskrig och frigörelsekamp. Staden blev befriad
av Röda armén den 26 oktober 1944.
Fick följande brev per e-post och publicerar
det med avsändarens tillstånd.
Kirkenes var også stedet hvor nesten ett tusen norske
lærere ble internert i 1942. Bakgrunnen var at alle
norske lærere ble pålagt å sverge lojalitet
til den nazistiske lærerorganisasjonen, noe de fleste
sa nei til. Følgen ble at mange lærere ble
arrestert og sendt nordover til tysk fangenskap. Min far
var en av dem. Han ble holdt fanget i Kirkenes fra mars
1942 til desember samme år, sammen med mange hundre
andre lærere. Fangene ble bl.a benyttet som slavearbeidskraft
for å bygge veier innover på Kola, som da
var okkupert av tyske stridskrefter. Lærerne holdt
ut, og Quisling måtte innse at flertallet av norske
lærere ikke lot seg lokke av nazismens mange løfter.
De ble frigitt i oktober/november 1942 og sendt hjemover.
Men oppholdet i fangeleiren merket mange av dem for livet,
og min far var blant de som døde tidlig, bare 57
år gammel. Antagelig var det oppholdet i fangeleiren
som påførte ham den sykdom han seinere døde
av. Han skrev dagbok i all hemmelighet under sitt opphold,
og denne har jeg gitt til museet i Kirkenes. I løpet
av krigsårene ble Kirkenes utsatt for mer enn 300
flyangrep fra allierte styrker, som forsøkte å
kaste tyskerne ut av området. |
Bland sevärdheterna kan även nämnas:
- Andersgrotta, skyddsrum från andra världskriget.
- Saviomuseet, utställning av den samiske konstnären John
Savio.
- Krigsmødremonumentet, minnesmärke över de som var mödrar
under andra världskriget.
Ett "elvebåtssafari" kan också starkt rekommenderas.
En tur med en traditionellt byggd älvbåt fram till den norsk-ryska
gränsen vid Boris Gleb, som är en rysk enklav på den "norska"
sidan av Pasvikelven. Denna gränsdragning beror på att det
finns en kyrka på platsen. När gränsen blev fastslagen år
1826 krävde man från rysk sida att både kyrkobyggnaden och
marken den stod på skulle förbli ryska.
|
